Livet Som Majs

Jag har nu i lite mer än en månads tid nu jobbat på ett dagis i sköndal, Resvägen är cirkus tio minuter med buss och den totala tiden är 25 min eftersom det tar år för mig att ta mig till bussen.. Det innebär att jag går upp 40 minuter innan bussen går. Jag sminkar mig på tio minuter och sätter upp håret i en knut. För varför ska jag anstränga mig inför barnen? Och det är just det här jag stör mig på.. det känns som om jag är fast i en bubbla, gör samma sak hela tiden. kan inte prata om de jag vill och känner mig fulsomfa-an. Luktar bajs och snor liksom. haha. Känner inte igen mig själv, vad hände med att alltid fixa sig innan man drog någonstans, platta håret och gå i klackskor snacka skit och skratta? Jag saknar att inte åka in till stan varje dag. Nu känner jag mig inlåst. Jag säger då de, vill hellre ha längre resväg och känna att jag kan leva lite istället för att känna mig som en rishög. Oj så ytligt detta låter med det sätter ju sig på insidan efter ett tag. Känns lite sådär va.

Jag vet inte vad mina vänner gör längre. Jag har inte tränat på en vecka (!!!!!!) . Har haft mitt hår uppsatt varje vardag nu i en månads tid . Känner mig trött, sliten och förjävlig . hinner inte ta hand om mig själv.  bortglömd och fet.

Denna dag skulle passa som handen i handsken nu.



Tillbaka till sommaren, ingenting jag skulle tacka nej till.