20 januari
I morse när jag vaknade ville jag mörda klockan. Låg ett tag och funderade på om jag skulle gå upp eller inte för att komma i tid till skolan. Skita i engelskan Vs inte skita i engelskan. Det förstnämnda brukar vinna. Men inte idag minsann. Jag kämpade mig upp och gjorde mig helt klar för att pappa skulle kunna skjutsa mig till skolan. Åt till och med frukost och detta händer typ aldrig ska ni veta. När jag var redo att gå fick jag mass-sms från min klass som sa att engelskan var inställd. INSTÄLLD. Alltså, varför hatar mitt liv mig? När jag för en gångs skull går upp och ska göra lite nytta, nej då minsann ska gubben vara sjuk. Det var nära på mord måste jag säga. Nej men ni förstår. Gick direkt till sängen och la mig igen och åkte till skolan en och enhalv timme senare.
Vid klockan ett idag vart det för min del Riskettan. Trodde att det skulle vara lite av 3,5 timmars kämpande mot klockan och uttråkningen men detta visade sig lite fel. Jag tyckte det var roligt, kan ha berott delvis på en viss persons närvarande. Alltid lika roligt. Dock fick jag lite av skavsår i öronen vad gör det?
Det var även final i Master chef Usa ikväll. Jag och Lukas satt bänkade som vanligt. Har alltid ogillat Gordon R men det börjar banne mig ändras.
Sen nu har jag precis tittat på Pojken i randig pyjamas. Bra men hemsk. Vill berätta hur den slutade men ska inte förstöra för er som inte sett den. Men kan i alla fall säga, se den!
Nu är klockan fortfarande bara barnet men jag ska nog ta och lägga huvudet på kudden i alla fall. Jävligt långt inlägg det här, men det behövs ibland när jag måste klaga lite.
Godnatt sweethearts.
You've got something to say?
Trackback
